Vråk på spovjakt!
Stod drygt 2 timmar vid obsplatsen i Utvälinge. Tanken var att någon blåhök skulle svepa förbi på närhåll över vassbältet. Tanken kanske god men ingen utdelning och ingen blåhök i sikte. Hade god tid att studera ett tiotal kråkor som höll till ute på isen. En massa oväsen från dem gjorde mig uppmärksam och vid anblick såg det ut som att 2 kråkor hade fått tag i någon fågel som de höll nere på isen. Upp med kikaren och kollade och något förvånad kunde jag konstatera att den fågel som låg på rygg var en kråka. Jädrans, här får man vara vittne till kanibalism men efter ca 10 sekunder kom kråkan loss och en kort stund senare var det ombytta roller. Fler kråkor skyndade till och det var inte mindre än 3 högar med kråkor där det i varje hög låg en kråka underst med 2 ovanpå. Har aldrig sett detta beteende och undrar vad det handlade om. Ett socialt spel eller vad?
Ett gäng storspovar fortsätter att uthärda vintern i Skälderviken. Idag stod 18 st i en tight flock bortåt Rösan. En ormvråk lyfte från ett träd och svepte över vassen med sikte mot spovarna som lyfte. Vråken såg ut att ta sikte på en av spovarna som kom ifrån flocken. Spoven flög utåt öppet vatten med vråken efter sig. När de närmade sig öppet vatten vände vråken och drog tillbaks innåt land. Det såg absolut ut som ett seriöst försök från vråken att ta spoven.
Ny erfarenhet för min del och kan anledningen tillskrivas hungern som gör att rovfåglarna ger sig på jakter de normalt annars inte gör?
6 kommentarer to “Vråk på spovjakt!”
Lämna en kommentar
Kråkornas vinter-OS Thomas.
Säkert hungern som drev på vråken efter spolen. Har en vråk som terroriserar min fågelmatning, med kamikazeattacker rakt in ibland de ätande trastarna och finkarna med ojämna mellanrum. Har aldrig haft(sett är nog ett bättre ord) en vråk, som betett sig så här vid min trädgårdsmatning.Har inte sett att han lyckats med sin attack någon gång. Sitter alltid kvar med utslagna vingar och ett oerhört förvånat uttryck i blicken. Ungefär “Hur äpplet kunde det gå så här”.
Undrar vad kråkorna kallar sin gren i Kråkornas vinter-OS?
2 ovan och en under i flera grupper.
Fritt fram för förslag
Spoven låter bättre än spolen, även om ni alla läsare säkert förstod vad jag menade
Måste skaffa mig en korrekturläsare.
Eller så måste jag hårdbanta mina små korvfingrar, så de håller måttet på tangentbordet.
Fast l och v ligger ganska långt ifrån varandra på tangentbordet.
Så “äpplet” feta är dom ju ändock inte.
Nog för hetsig i mitt skrivandet.
Take it easy Lasse
För cirka 10 år sedan såg jag två kråkor plocka en klykstjärtad stormsvala i åmynningen vid Sandön. En av fåglarna tog stormsvalan i flykten och flög in och landade på ön. Det blev sjöfågel till kvällsmat, sorgligt men sant. Förmodligen var “klykan” utmattad då det blåst en längre tid. Man tager vad man haver som Kajsa Varg sa.
Thomas är det inte så att liknande beteende är känt från andra kråkfåglar, kajor och skator?? Eller är det bar ungdomlig våryra hos kråkorna.
Kan faktiskt inte erinra mig att jag sett något liknande men minnet är förstås inte alltid helt hundra.
Kändes lite udda men kanske rörde det sig helt enkelt om en som du skriver Kalle undomlig syssla eller våryra.
Ingen kråka såg i alla fall ut att komma till skada även fast det stundtals såg lite hårdhänt ut.
Har i minnet att när vi bodde i lägenhet i Helsinborg på 80-talet, så väcktes vi av ett hjärtskärande fågelläte. Rusade ut på vår lilla balkong och såg då flera skator som hjälptes åt att terrorisera en artfrände, som låg på rygg vilt skrikande. Såg ut som om dom hackade på den liggande och alla hjälptes åt att mobba. Var övertygad om att de skulle ta livet av den stackaren, men plötsligt så upphörde misshandeln, som genom ett trollslag. Spektaklet höll på i flera minuter.Inget som direkt skrämde dem, men dom bara lade av och den liggande tilltufsade kom på fötter, skakade på sig och så verkade allt vara frid o fröjd igen.