Skärfläckor!

Huvudområdet för våra skärfläckor i nordvästra Skåne är på Rönnen. I måndags kväll när jag var och besökte lokalen låg 7 skärfläckor och ruvade. Ett bo var tomt men det låg minst 4 ägg i närheten av boet. Svårt att sia om vad som hänt. Fick rapporter idag om att det nu endast återstår 3-4 ruvande. Tyvärr har skärfläckorna valt att lägga sina bo där de är extremt utsatta för vattennivån. En vattennivå som nu har stigit vilket fått till följd att redena blir bortspolade. Åtminstone skall något bo fallit offer för vattnet medan det är svårare att veta vad som hänt de andra bona då vattnet inte sköljt bort bona utan själva redet verkar utsuddat.

Skärfläckorna har även haft det mycket tufft nere på Falsterbohalvön. Rapporter härifrån skvallrar om att båda kärnområdena tömts på fåglar och vattennivån även här varit boven i dramat.

Vi kan ju hoppas att de ger sig på en omgång till så att det blir någon form av reproduktion. Till nästa omgång ägg önskar man att de lägger sina reden lite högre upp så att de klarar en mindre stigning av vattnet.

Förmodligen finns något par i den nyanlagda våtmarken vid Stureholm. Även om de klarar vattennivån här känns de rejält utsatta för predatorer i form av räv och grävling. Men vi håller tummarna!

Sandön!

Det blev ett kvällsspan vid Sandön men tyvärr inga vadare som kom sträckandes. Hoppas dock inte allt är över utan att det kan bli tillfälle någon kväll till.

Läst för en stund sedan på SkOF:s hemsida om en ruvande hona knölsvan som for illa i Malmö industrihamn. Några kålhuvuden hade fullkomligt dränkt den stackars svanen med någon form av olja. Kenneth från Spillepeng fågelskydd lyckades fånga in honan och hon har nu rengjorts. Åt äggen fanns tyvärr ingen räddning. Man undrar vad det är för jädrans typer som roar sig med sådana här tilltag. Man blir snart inte förvånad längre. Äggplockare, oljeindränkare med flera andra tilltag gör att man blir illamående men vi får aldrig sluta bry oss utan måste fortsatt reagera.

Vi har alla en skyldighet som ornitologer att agera och hjälpa till där vi kan - detta oavsett om det sitter en sångsparv på Nidingen eller inte.

Till hösten har vi bjudit in Carin från KFV Nordvästskåne (KFV= Katastrofhjälp Fåglar och Vilt) till en temakväll. Hoppas vi blir många som kommer och lyssnar på detta beundransvärda arbete som läggs ner. Kanske någon tom erbjuder sina krafter att stå standbye och hugga in när olyckan eller katastrofen är ett faktum?!

Väl mött!

Vadartid!

Det har varit klent med skådningen sista veckan och senaste turen var i måndagskväll. En tur som dessutom inte gav så där mycket incitament att öka dosen. Men ännu anländer det nya fåglar och chansen till det oväntade är kanske som allra störst just nu.

De arktiska vadarna har just nu sin absoluta sträcktopp och det föreligger god chans att få syn på en större flock kustsnäppor eller myrspovar som är på väg mot den Ryska tundran.
De senaste kvällarna har danskarna räknat in fina siffror på sträckplatser i södra Danmark.

Man må säga att danskarna har ett mycket gott tålamod och uthållighet. Observatören som satt vid Hyllekrog i fredags påbörjade sträckräkningarna klockan 04:50 och bröt upp 22:40…

Nu blir det en tur till Sandön på span efter just vadare!

Sommarstiltje?

Inte mycket skådning under helgen och veckan har fortsatt i stort sett samma veva. En runda ut till Rönnen i måndagskväll gav intrycket att man satt där en kväll i mitten av juni. Förutom en mosnäppa i Lilla viken var det häckfåglarna som var på plats. Inte en endaste gulärla gick att uppbringa. Nog tusan brukar man väl åtminstone kunna se ett 10-tal rastare vid denna tid på året? Roligast var en gök av brun morf. De är rackans läckra och den kunde beskådas på fint avstånd.

Onsdagen tillbringades i Göteborg på tjänsteresa. Runt Scandinavium sågs 2 hyfsat stationära silltrutar. Känns lite udda att se dem på detta vis men fullt normalt i Götet. För några år sedan då jag pendlade till Halmstad fanns det under 2 år en silltrut som gick runt Statoilmacken vid Snapparp. Här gick den på gräsmattorna och letade föda.
I våra trakter ses silltrut säkrast under häcktid på Hallands Väderö. Under sträcket kan man se dem på åkrar och lite mer allmänt då det blåser till från väster i augusti och september. Stationerad på tex Kullen eller Hovs hallar kan man räkna in en hel del.

Silltruten finns i olika former såsom tex intermedius och fuscus. Sedan tillkommer andra mer ljusmantlade svårbestämda former men det tar vi en annan gång och lämnar därmed det så kallade trutträsket för denna gång.

Det känns som att sträcket är över men det är egentligen nu det är riktigt intressant. De arktiska vadarna går nu in i sin absoluta sträcktopp och vid sämre väderlek god chans att det går ner stora flockar i Skälderviken. Under kvällarna också chans att se stora flockar som sträcker förbi. Skall försöka komma ut några kvällar nästa vecka och spana efter dem!

Kvällsmål i naturen!

På tok för fint väder att sitta inne i ikväll så därav fick det bli en kvällsmåltid i naturen. Valet föll på Kullaberg och det var ett helt okej val! Inte speciellt mycket folk som var ute utan max 10 bilar vid ankomst. Dessutom inte några högljudda typer heller. Efter en schysst måltid gick vi ut mot fyren och passade förstås på att spana efter morgonens svarthakade buskskvätta. Ingen sådan synlig runt fyren men gott väder och en hel del svalor i luftrummet.

Färden fortsatte nedåt ravinen ut vidare ut på sydsidan. Några törnskator liksom buskskvättor fanns i buskmarkerna och flera törnsångare satt och sjöng. Efter en timme bestämde jag och hustrun att det var dags att pallra sig hemåt när hon säger “vad är det som sitter där?”. Upp med handjagaren och ta mej tusan var det inte den svarthakade buskskvättan som satt i en topp?! Jojo, man tackar! Efter några dokumentationsbilder styrde vi kosan hemåt.

Imorgon blir det förmodligen en tur till Hittarps rev. Kullen är reservalternativ utifall dålig väderlek. Vindarna skall vara moderata men förmodligen stor sannolikhet för dimma. Då kan Kullen vara en avsevärt mycket bättre lokal att skåda på. Håller dock tummarna för hyfsad sikt imorgon.

Håll ögonen öppna efter fler vitvingade tärnor. Under dagen har fler än 500 ex setts i norra Tyskland. Normalt brukar de ses i Sverige 1-2 dagar efter massivt uppträdande i Tyskland.

Torsdagsmys!

Längtade ut i naturen och bestämde mig för några kvällstimmar i Hasslarp. Ingen avancerad tubskådning utan bara sitt o glo med tillhörande avkoppling. Sagt och gjort - hittade mig en vindstilla plats med god utsikt över området i öster. Efter några minuter satte kornknarren igång med sitt snärpande ett tiotal meter bakom ryggen. Bruna kärrhökarna gjorde bytesöverlämningar och bara det är en fröjd att beskåda. Hanen kommer inflygandes efter jakt - han låter och honan går upp till mötes. Hanen släpper bytet till honan vilket hon fångade med ett ben. Troligen en mindre gnagare alternativt groda som överlämnades. Hanen drar vidare ut på jakt medan honan återvänder ner till boet.

En tornfalk svepte förbi också den med byte i klorna men här gjordes ingen överlämning utan föräldern flög raka vägen till boplatsen. Sävsångarna sjunger intensivt och det verkar råda lite rivalitet kring de bästa områdena. 2 sävsångare sågs i en ganska våldsam batalj där slutligen den ena fågeln jagades iväg.

Plötsligt fick jag korn på en rovfågel som kom in söderifrån. Min första tanke var bivråk men väl i handkikaren kunde jag konstatera att det faktiskt var en brunglada. Härligt!

En halvtimme senare ringer en glad Bengt Andersson till Johan Stenlund som också satt och kvällsnjöt bredvid mig. 2 vitvingade tärnor fanns nu födosökande över de södra dammarna. En snabb omgruppering och ny njutning. Kamerorna smattrade friskt på dessa urläckra tärnor. Men jösses vad det är svårt att få focus på dem när de far fram. Men några bilder hoppas jag att det blivit.

Uppföljning!

Dags för lite uppföljning av trädgårdens häckare. Pilfinkarna har ungar under stuprännan och det blir nog likt tidigare år en lyckad häckning. Förra året fick de ut inte mindre än 3 kullar! Talgoxarna har även de kids i holken och matning pågår för fulla muggar. Dessvärre har koltrastarna avbrutit sin häckning. Honan låg och ruvade i 3 dagar sedan var boet tomt på såväl ägg som koltrast. Fast det kändes dömt att misslyckas då boet låg väl synligt och placerat alldeles intill en gångväg med störningar till följd.

Flera arter har nu antingen ägg eller ungar i sina reden. Det gäller för oss fågelskådare och fotografer att iaktta försiktighet. Jag är själv mån om att komma nära vid fotografering fast det får aldrig ske på fåglarnas bekostnad utan då får helt enkelt bilden utebli. Vi måste lära oss att läsa av situationerna bättre och inte bara klampa efter fågeln i vår iver att föreviga den på bild.

I förra veckan var det en familj i Hasslarp som var på väg ut mellan dammarna. Ungarna tjoade och hade sig och sothönsen lämnade förskräckt sina bon. Hojtade till kvinnan i familjen att det inte var lämpligt att ge sig ut på vallarna då det häckar mycket fågel kring dessa. Tack och lov hade de förnuft nog att samla in sina ungar och traska tillbaks.

Har fått lite signaler om att en person setts vid Lilla viken på Rönnen vid några tillfällen. Personen går ner med sin kamera och sätter sig vid Lilla viken vilket får till följd att skärfläckorna lämnar sina bon och äggen är blottlagda. Stor sannolikhet att de alltid påpassliga kråkorna rövar bona alternativt att äggen blir så kalla att fostren dör. Klart olämpligt!

Vill också uppmärksamma att det råder beträdnadsförbud på revet vid Jonstorp nu (och har gjort så en tid) och det är absolut inte tillåtet att gå ut på själva revet intill Görslövsån. Här har vi fågelskådare en skyldighet att föregå med gott exempel!

Vilken helg!

Vi befinner oss i den kanske mest spännande tiden betraktat ur en ornitologs almanacka. Lägger vi dessutom till rådande väderläge med rejält varma vindar öster om oss är det upplagt för att i stort sett vad som helst kan dyka upp i våra marker. Alpseglaren på Kullen var inte vad som helst utan en riktig, riktig godbit! Vassångare, blåhakar, fjällpipare, halleballeflug, tuvsnäppa med flera andra roliga arter har bidragit till att det varit kanondagar. De alpseglare som dyker upp brukar inte ses mer än av dem som står på plats. Fågeln på Kullen gjorde ett undantag och var hyfsat stationär i området under flera timmar till många gästande skådares stora förtjusning. Själv satsade jag på att den efter första obsen vid Kullen hade sträckt vidare ner genom Öresund och ställde mig därför på post vid Hittarp. Efter en halvtimme hörde dock Kalle (tack för det!) av sig och meddelade att den setts igen. Bara till o packa ihop och köra upp till Kullen där den efter en stund dök upp och sedan visade sig föredömligt.

Förmodligen har vi att se fram emot fler spännande upptäckter under veckan. Temperaturen skall stiga under veckan över 20 grader och därtill nederbörd bör göra att det kommer att rasta en hel del fågel. Bland dessa rastare kan det säkert vaskas fram ett och annat guldkorn.

Fjällens fåglar!

Startade dagen på Kullen med hopp om blåhake. Just denna helg brukar i vårt område omtalas som “blåhakehelgen”. Fast jag har aldrig haft någon större lycka vid mina besök utan har endast sett en blåhake på Kullen tidigare. Men idag kändes det som att förutsättningarna var synnerligen bra. Lite misströstan till en början men sedan tog det sig och minst 4 ex kunde vaskas fram på den yttre delen av berget.

Efter Kullen blev den en runda inåt åkrarna runt Västraby och Västra Klappe. Fjällpipare stod på önskelistan och varje lämpligt fält spanades av. Fast hoppade över ett fält och som så många gånger för - varför gjorde jag det? Någon timme senare ringde Bengt Andersson och meddelade glatt att han hittat ett gäng fjällpipare. Inte mindre än 7 vackra fåglar gick på ett fält i närheten av Västraby dammar. Senare under kvällen hittade kassör Kaj en ännu större flock innehållande 11 fåglar.

För 10 år sedan såg vi knappt några fjällpipare under vårarna. Har arten ökat eller ändrat flyttruten? Nej, tror inte det utan är övertygad om att det hänger ihop med att vi nu är medvetna om att chansen är god att hitta fjällpipare på vårflytten och att vi har rätt bra koll på lämpliga bitoper och tidpunkt att leta på. Kajs flock på 11 ex tror jag är det största gäng vi någonsin haft i vårt område.

Imorgon blir det nog en tur till Skälderviken. Borde vara läge för tex Rönnen nu och varför inte en rödstrupig piplärka?

Väl mött!

Kullen!

Under tisdagskvällen ånyo möte i naturum på Kullaberg. Denna gång stod Länsstyrelsen som värd till de föreningar och företag som är verksamma på Kullaberg. Ca 20 personer möte upp och däribland jag och Kaj från KOF (dvs ingen tuvsnäppa för min del i Hasslarp…). Länsstyrelsen informerade vad som är på gång och vi fick bl a höra att samtliga klätterstigar skall inventeras och så småningom skall man försöka styra klättrarna till några bestämda platser. Idag pågår klättring på flera platser och det sitter bultar i berget på flera ställen vilket inte är tillåtet.

Föreningen KUSK informerade om sin verksamhet där man försöker begränsa antalet ryttare på Kullaberg och istället nyttja markerna nedan berget istället och på så sätt minska slitaget i naturen. Även representanter från Dansk bergsklättring fanns på plats. De är en stor förening med ca 8000 medlemmar. Härifrån berättade man att antalet klättrare är nedåtgående och att det är mindre folk nu än tidigare som åker till Kullen för klättring.

Räddningstjänsten beskrev hur en räddningsaktion går till och att det finns specialutbildade brandmän och ambulanspersonal. Specialtutbildade så till vida att de är fd klättrare och genomgått utbildningar samt på plats trimmat gänget. Stf räddningschefen i Höganäs fick frågan om det var en speciell grupp eller nationalitet som var särskilt utsatta för incidenter. Han valde att passa på den frågan vilket kanske var klokt. Per år är det ungefär 10 uppdrag till Kullaberg.

Från föreningen passade vi på att informera om pilgrimsfalkarna och nämnde att paret finns på plats och vi drog även lite historik kring falkarna.

Tycker dessa träffar är väl investerad tid och synnerligen bra för att knyta nätverk då vi i många fall har ett gemensamt intresse för naturen på Kullaberg.

Nu väntar 4 dagar ledigt och morgondagen kommer förmodligen att inledas på just Kullen. Borde vara läge för mycket smått i buskarna. Å andra sidan har man känt så tidigare vid liknande väderläge och blivit smått besviken vid ankomst. Fast det är iofs en del av tjusningen med vår hobby att det inte alltid går att förutse allt och att det ibland blir besvikelse men ibland på andra hållet att man blir glatt överraskad!