Läge för vadarnedfall?

Lågtryck med vind och nederbörd från väster mitt under bästa sträcktid för vadarna!

Skulle tro att det rastar en hel del vadare i Skälderviken imorgon - ut och spana!

Fläktremsbena!

Ett nöje är att slå sig ner på lämpligt ställe där det kutar omkring grönbenor och födosöker. De är ganska ihärdiga i sin iver att finna föda och far omkring med små utfall emellanåt.

På en plats med lite fler grönbenor som söker föda märker man ganska snart att de mutat in sina egna revir där just de söker föda. Kommer en annan grönbena för nära uppstår det omgående gruff.

Igår kväll när jag satt ute i Hasslarp och njöt av den goa kvällen tyckte jag mig höra en fläktrem som tjöt men det var faktiskt grönbenorna som lät. Kan inte påminna mig att jag hört lätet innan men jädrans var det var likt en fläktrem som envisades en kulen morgon!

Varm sommar = blåsig höst?

En varm och go sommar brukar som regel följas av en rejält blåsig höst. Ju varmare vattnet i havet är dessto mer blåst som följd. Myt eller riktigt? Om jag drar mig till minnes varma sommar månader så har det stämt ganska bra.
Havsfågelskådarna kommer säkert ihåg hösten 1997 som var brutal med mängder av inblåsta havsfåglar och där vinden nåde kullingstyrka var och varannan dag. Den sommaren var rejält varm och go även under hela augusti och värmen förlorade greppet första veckan i september då första stormen drog in. Sedan fortsatte det under resten av september och även en bra bit in i oktober.

I år har det varit en riktigt varm juli där flera dagar har inneburit en termometer runt 30 grader och även över. Vattnet låg runt 24 grader när jag tog mitt sista dopp i Öresund och ett varmt hav borde väl borga för en blåsig höst?

Vi får se vad som händer längre fram men som prognoserna visar idag skall första lilla blåsten ske till helgen då ostadigare väder skall dra in. Lite väl tidigt för bra med havsfågel men man vet aldrig. Dock, är tidpunkten utmärkt för ett fint sträck av vadare.

I övrigt får konstateras av 4 veckor går ruggigt fort!

Mrs Tyson!

Några timmar på stranden idag och förstås nyfiken på hur gräsandshonan som av oss fått namnet Mrs Tyson hade klarat av sitt föräldraskap. Glädjande fanns det fortfarande 4 ungar i livet och de har växt till till sig på dessa få dagar som passerat sedan vi såg dem sist.

Från strandstolen noterades också ett pågående sträck av skrattmås. Toppen för sträcket av skrattmås brukar infalla mot slutet av juli och intressant är att en sträcktopp under dagen kan infalla under vilka timmar som helst. Visst, morgonsträck är alltid morgonsträck men flera gånger har jag sett hyfsat intensivt sträck även middagstid liksom såväl eftermiddag som kväll.

Det lilla trollet!

Havsfågelskådarna har 2 olika troll. Det stora trollet är större liran och det lilla trollet är stormsvalan. Båda arterna är hett eftertraktade av dem som bänkar sig utmed Västkusten när det blåser på. Själv har jag aldrig sett en större lira i Svenskt farvatten medan jag haft turen att se 3 stormsvalor.

Ringmärkare uppe i Bohuslän började under slutet av 80-talet bedriva ringmärkning just efter stormsvala. Eftersom arten är mest aktiv om nätterna sker fångsten under dygnets mörka timmar. 1988 fångades den första stormsvalan på Härmanö huvud. Sedan dess har flera fåglar fångats och fler har bedrivit märkning. Henrik Ehrenberg med vapendragaren Ulf Ståhle har kört fångst efter kentska tärnor i Skälderviken en tid och fick en stormsvala i näten tidigare och nu var det dags igen. Natten till i söndags fastnade ett litet troll i nätet.

Som den glada amatör man är dyker förstås lite frågetecken upp - och kanske den största och första: vart tusan kommer dessa fåglar ifrån? Är det fåglar som häckar utanför Norge som är ute på födosök? Det är känt att föräldrafåglarna lämnar ungarna under flera dygn och är ute och samlar föda och att de då, trots sin ringa storlek, avverkar långa sträckor. Men kan en fågel som häckar på en ö utanför Norges västkust ta sig hela vägen ner igenom Kattegatt och in i Skälderviken och sedan hela vägen upp igen till sina ungar? På något sett låter det långsökt men förmodligen fullt möjligt. Då dyker ju frågan upp om varför vi inte ser fler stormsvalor under sommaren. Eller sitter det lilla trollet och tryker någonstans under dagtid? Å andra sidan hur fanken hinner den då med att avverka så långa sträckor om all förflyttning sker under natten? Flera av de fåglar som fångats har haft en ruvfläck vilket indikerar att det rör sig om fåglar som häckar. Annars är ju en tanke att det rör sig om fåglar som inte häckar under säsongen och att de därav är ute och letar efter bra biotoper att livnära sig på.

Ett återfynd av någon av fåglarna från Skälderviken vore synnerligen spännande och skulle kanske räta ut en del frågetecken som i alla fall jag bär på!

Stridbar gräsand!

För några dagar sedan var vi nere på stranden. Ganska omgående fick vi syn på en gräsandshona med 6 nyligen födda ungar. De kan inte varit mer än dygnet gamla och vi hade nöje att studera dem på nära håll. Gråtrutarna visade också intresse för dem men jag kände mig ändå ganska lugn då de tiotalet gråtrutar som fanns på plats var fjorårs ungar. Men skulle en adult fågel dra förbi skulle förmodligen läget ändras radikalt.

Någon timme senare satt jag slumrande i solstolen när lugnet snabbt ändrade tonläge. En trut skrek våldsamt och jag for upp. En gammal gråtrut försökte lyfta med en av ungarna och honan flaxade efter. Det blev en rejäl batalj mellan truten och anden och det var truten som fick ge sig. Honan lockade ivrigt på ungen som låg en meter sidan om matchringen. Ungen såg lite tilltygad ut och tusan vore väl annars då den den kort stund innan hade suttit i gapet på truten. Ungen tog sig i alla fall för egen maskin till honan och sina syskon.

Idag blev det ett nytt pass på stranden och nu var det bara fyra ungar kvar. 1/3 av syskonskaran var alltså borta. Denna kullen följer således statistiken som om jag inte minns fel säger att 75% av alla ungar stryker med första levnadsåret.

Men medaljen till honan som med livet som insats gav sig in i en batalj med gråtruten och dessutom gick segrande ur striden. Hon har av oss fått namnet, Mrs Tyson…

Vardagshjältar!

Antalet häckande fåglar på Sandön är inte så många och dessto viktigare då att de har framgång i sin produktion. Vid ett besök för några dagar sedan satt en skylt uppsatt som förkunnade att det var strandskatans område och att här fanns boet och man skulle hålla avstånd och visa hänsyn. Vid mitt besök kom jag i samspråk med en mycket naturintresserad boende. Vi kom att tala om den uppsatta skylten och den boende hade hållt ett öga på besökarna som kommer för att bada och de som kom för nära strandskatans bo hade han vänligt bett att flytta sig till annan plats. Samtliga mer eller mindre hade hörsammat vädjan förutom en medelålders herre som till och med hade beklagat sig över att fåglarna var irriterade. Tacka tusan för att de var irriterade och gjorde sitt bästa för att vara till så stort besvär som möjligt.

Men åter till vardagshjältarna. Den eller dem som satt upp skylten gör en kanoninsats och likaså den boende som ägnade tid åt att hjälpa strandskatan att freda sitt område. Ju fler som engagerar sig i dylika insatser gör att sannolikheten för framgång ökar. Tycker det är ett mycket hedersamt initiativ att tex sätta upp en skylt och uppmärksamma folk att här finns strandskatan. Utan skylt hade kanske utgången varit en annan. Ikväll såg jag en strandskateunge som sprang där boet var beläget. Sannolikt alltså att häckningen lyckades.

Tack ni som bryr er och tar egna initiativ till insatser!

Glöm inte fågelbadet!

Det är ett rungande högtryck som tagit åtminstone södra Sverige i sitt grepp. Säkert har väl termometern krupit över 30 grader idag. Bilens tempmätare visade 31 grader under eftermiddagen och den brukar vara ganska pålitlig.

Fyllde på våra 2 fågelbad i trädgården idag. Tacksamt må man säga då det ganska omgående badades för fulla muggar. Pilfinkarna som häckar i huset var snabbt nere och svalkade sig och en hane koltrast nyttjade även han tillfälllet. Har du möjlighet att ställa ut ett fågelbad är det med tacksamhet som fåglarna tar emot det. Tänk bara på att det inte skall vara några djupa bad så fåglarna löper riskt att drunkna. Finns gott om historier om omkringflytande fåglar i oljetunnor som varit uppsamlingskärl under stuprännor.

Vi går nu in i en tid där vadarsträcket ökar mer eller mindre för varje dag. Nu är det tringavadarna som är igång och calidrisvadarna såsom kärrsnäppor börjar också dyka upp. Passa på att se spovsnäppor i vacker sommardräkt. De är fantastiskt vackra att beskåda och som allra mest glimrande nu! Lokaler såsom Sandön, Rönnen och Farhult är säkraste korten när det gäller vadare.

Cityfalkar!

Ljuvligt väder idag! Ingen direkt skådning men likväl lite obsar från trädgården såsom överflygande gök, utflugna ärtsångare, en kull skator i närområdet samt en ormvråk som på låg höjd drog förbi.

Idag ringde en reporter från Helsingborgs Dagblad. De hade fått in några läsarbilder från Kärnan i Helsingborg på tornfalkar och en kull sådana. Bilderna är riktigt trevliga att se då de är tagna i en härlig vinkel där man ser taken på husen i jämnhöjd med falkarna. Kärnan är onekligen en hög byggnad!

Vid den här tiden förra året var det boende några hundra meter ifrån Kärnan som kontaktade mig. De undrade om det inte var pilgrimsfalkarna från Sydhamnen som nu satt på granntaket. Vi bestämde träff och när jag kom upp till deras våning, 4:e eller möjligen 5:e plan, tog det inte lång tid förrän ett gäng tornfalkar uppenbarade sig på taket.  De boende hade följt falkarna under några dagar och hade bra koll på dem. De berättade om tillfällen då föräldrafåglarna kom inflygandes med föda och det ramaskrik som satte igång hos ungarna när det nalkades mat.

Vill också minnas att Ulrik Alm för något år sedan berättade en episod som inträffade på Fredriksdal under deras Julmarknadsdagar där vi var representerade under några år. En herre kom fram och berättade att det minsann häckade pilgrimsfalkar på Kärnan. Ulrik hade lite försiktigt försökt med att ” är det ändå inte tornfalkar du har sett?” Men herren stod på sig och hävdade enträget att det var pilgrimsfalk han hade sett på Kärnan. Ibland får man helt enkelt bara lira med!

Kortisar från Härjedalen!

En del av lokalerna i Härjedalen är ganska välkända i fågelkretsar och några korta berättelser från vår vistelse förra veckan kommer här;

FLATRUET - Sveriges högst belägna landsväg går rakt över kalfjället. Många är turisterna som kör upp och ställer sig och sedan vänder hemåt och förkunnar att de varit uppe på fjället. Som skådare gör man klokt i att undvika den stora parkeringsplatsen utan man söker sig med fördel en bit norrut och traskar sedan ut i terrängen. Vi hade flera fjällabbar här uppe där största flocken innehöll inte mindre än 14 ex. Andra arter man stöter på är blåhake, lappsparv, grönbena, kärrsnäppa, alfågel, sjöorre, trana och ljungpipare.

MITTÅKLÄPPEN - Denna härliga fjälltopp ligger 1212 meter över havet. Det tar knappt en timme att knalla upp men det är mödan värt. Utsikten från toppen är bedårande! Blickar man åt sydväst ser man fjällen inne på Norska gränsen och just norr om toppen rinner en älv rakt igenom landskapet. Under vårt besök hade vi bl a, berglärka, fjällripa, ringtrast, vinterhämpling och blåhake.

På norra sidan av Mittåkläppen finns bra plats för dubbelbeckasin och när jag och kassör Kaj var här 2008 hade vi flera spelande fåglar. Det fick därför bli ett besök även denna gång. Dubbelbeckarna brukar komma igång ordentligt med sitt spel runt 22:30 men jag bestämde mig för att vara på plats redan strax efter 20:00. Utsikten är fantastisk och det var en riktigt fin kväll med en sol som stundtals värmde i ryggen och lade fjälltoppen i ett skönt motljus.

Strax innan klockan 21:00 hördes en fågel spela vid 2 tillfälle och mina förväntningar skruvades upp ytterligare. Morkullor hördes och flera gökar lät höra sin stämma. Kassör Kaj hade tidigare berättat en historia om att de vid ett tillfälle just på den plats jag befann mig själv hade fått se en björn som kom knallandes i nedre delen av myren. Mina fantasier satte igång och lite nervöst tittade jag mig omkring vart jag skulle ta vägen om utifall att…Det sägs att bästa motvapnet mot en björn är att spela död. Den sinnesnärvaron betvivlar jag att jag besitter…
Ytterligare en stund senare knakade det till nedåt mossen. Jag satt stilla så gott jag kunde och ignorerade de hundratals mygg som gjorde sitt bästa för att komma åt en bit hud som inte var insmord med för dem illaluktande smet. Knakande tilltog och visst fanken kom det närmare. En ren, en älg eller är det rentav en björn som kommer igenom fjällbjörkskogen? Pulsen steg och försiktigt lyfte jag handkikaren och riktade den mot där jag hörde ljudet ifrån. Något ljust syntes helt plötsligt och hjärnan gick på högvarv för att identifiera det som ögonen förmedlade. Några knak senare kunde jag identifiera det ljusa som en Fjällräven hatt och ta mig tusan…satt den inte på Kassör Kajs huvud?! Kassör Kaj med följe kom sedan fram och tillsammans väntade vi ytterligare några timmar på att dubbelbeckasinerna skulle komma igång men konstigt nog hördes inget mer denna kväll. Strax efter midnatt skrattade emellertid en dalripa till och på vägen ned mot Bruksvallarna blev det ytterligare 4 dalripor.