Fläktremsbena!
28 juli, 2010 av Thomas Svanberg
Ett nöje är att slå sig ner på lämpligt ställe där det kutar omkring grönbenor och födosöker. De är ganska ihärdiga i sin iver att finna föda och far omkring med små utfall emellanåt.
På en plats med lite fler grönbenor som söker föda märker man ganska snart att de mutat in sina egna revir där just de söker föda. Kommer en annan grönbena för nära uppstår det omgående gruff.
Igår kväll när jag satt ute i Hasslarp och njöt av den goa kvällen tyckte jag mig höra en fläktrem som tjöt men det var faktiskt grönbenorna som lät. Kan inte påminna mig att jag hört lätet innan men jädrans var det var likt en fläktrem som envisades en kulen morgon!
Postat i Vadare |2 kommentarer to “Fläktremsbena!”
Lämna en kommentar
Läten kan va svårt och det går många historier om både det ena och det andra.
Från verksamheten i Falsterbo på 80-talet finns ett klassiskt exempel på hur ett okänt läte skapade ett pådrag som vid den tiden innebar telefonkedja och mun till munmetoden. Inga mobiltelefoner…nä, nä!
När “alla var på plats” och man försökte smyga sig på “det okända” så slutade det hela i ett “?”. Det visade sig vara en vattenspridare, modell större, som skapat detta larm.
Skön historia Christer! För ca 15 år sedan var jag och Henrik Johansson ute på myllan och nattlyssnade. Vi hörde också ett läte i höjd med Rögle som vi började fundera på om det inte var en flodsångare. Men detta visade sig också vara en vattenspridare…