Kortisar från Härjedalen!

En del av lokalerna i Härjedalen är ganska välkända i fågelkretsar och några korta berättelser från vår vistelse förra veckan kommer här;

FLATRUET - Sveriges högst belägna landsväg går rakt över kalfjället. Många är turisterna som kör upp och ställer sig och sedan vänder hemåt och förkunnar att de varit uppe på fjället. Som skådare gör man klokt i att undvika den stora parkeringsplatsen utan man söker sig med fördel en bit norrut och traskar sedan ut i terrängen. Vi hade flera fjällabbar här uppe där största flocken innehöll inte mindre än 14 ex. Andra arter man stöter på är blåhake, lappsparv, grönbena, kärrsnäppa, alfågel, sjöorre, trana och ljungpipare.

MITTÅKLÄPPEN - Denna härliga fjälltopp ligger 1212 meter över havet. Det tar knappt en timme att knalla upp men det är mödan värt. Utsikten från toppen är bedårande! Blickar man åt sydväst ser man fjällen inne på Norska gränsen och just norr om toppen rinner en älv rakt igenom landskapet. Under vårt besök hade vi bl a, berglärka, fjällripa, ringtrast, vinterhämpling och blåhake.

På norra sidan av Mittåkläppen finns bra plats för dubbelbeckasin och när jag och kassör Kaj var här 2008 hade vi flera spelande fåglar. Det fick därför bli ett besök även denna gång. Dubbelbeckarna brukar komma igång ordentligt med sitt spel runt 22:30 men jag bestämde mig för att vara på plats redan strax efter 20:00. Utsikten är fantastisk och det var en riktigt fin kväll med en sol som stundtals värmde i ryggen och lade fjälltoppen i ett skönt motljus.

Strax innan klockan 21:00 hördes en fågel spela vid 2 tillfälle och mina förväntningar skruvades upp ytterligare. Morkullor hördes och flera gökar lät höra sin stämma. Kassör Kaj hade tidigare berättat en historia om att de vid ett tillfälle just på den plats jag befann mig själv hade fått se en björn som kom knallandes i nedre delen av myren. Mina fantasier satte igång och lite nervöst tittade jag mig omkring vart jag skulle ta vägen om utifall att…Det sägs att bästa motvapnet mot en björn är att spela död. Den sinnesnärvaron betvivlar jag att jag besitter…
Ytterligare en stund senare knakade det till nedåt mossen. Jag satt stilla så gott jag kunde och ignorerade de hundratals mygg som gjorde sitt bästa för att komma åt en bit hud som inte var insmord med för dem illaluktande smet. Knakande tilltog och visst fanken kom det närmare. En ren, en älg eller är det rentav en björn som kommer igenom fjällbjörkskogen? Pulsen steg och försiktigt lyfte jag handkikaren och riktade den mot där jag hörde ljudet ifrån. Något ljust syntes helt plötsligt och hjärnan gick på högvarv för att identifiera det som ögonen förmedlade. Några knak senare kunde jag identifiera det ljusa som en Fjällräven hatt och ta mig tusan…satt den inte på Kassör Kajs huvud?! Kassör Kaj med följe kom sedan fram och tillsammans väntade vi ytterligare några timmar på att dubbelbeckasinerna skulle komma igång men konstigt nog hördes inget mer denna kväll. Strax efter midnatt skrattade emellertid en dalripa till och på vägen ned mot Bruksvallarna blev det ytterligare 4 dalripor.

Postat i Okategoriserade |