Stridbar gräsand!

För några dagar sedan var vi nere på stranden. Ganska omgående fick vi syn på en gräsandshona med 6 nyligen födda ungar. De kan inte varit mer än dygnet gamla och vi hade nöje att studera dem på nära håll. Gråtrutarna visade också intresse för dem men jag kände mig ändå ganska lugn då de tiotalet gråtrutar som fanns på plats var fjorårs ungar. Men skulle en adult fågel dra förbi skulle förmodligen läget ändras radikalt.

Någon timme senare satt jag slumrande i solstolen när lugnet snabbt ändrade tonläge. En trut skrek våldsamt och jag for upp. En gammal gråtrut försökte lyfta med en av ungarna och honan flaxade efter. Det blev en rejäl batalj mellan truten och anden och det var truten som fick ge sig. Honan lockade ivrigt på ungen som låg en meter sidan om matchringen. Ungen såg lite tilltygad ut och tusan vore väl annars då den den kort stund innan hade suttit i gapet på truten. Ungen tog sig i alla fall för egen maskin till honan och sina syskon.

Idag blev det ett nytt pass på stranden och nu var det bara fyra ungar kvar. 1/3 av syskonskaran var alltså borta. Denna kullen följer således statistiken som om jag inte minns fel säger att 75% av alla ungar stryker med första levnadsåret.

Men medaljen till honan som med livet som insats gav sig in i en batalj med gråtruten och dessutom gick segrande ur striden. Hon har av oss fått namnet, Mrs Tyson…

Postat i Okategoriserade |