Sommar!

Nu råder det sommar och våra vänner är i full färd med att få sina ungar på vingar. Flera samtal de senaste 2 veckorna handlar om fågelungar som sitter på marken och uppges vara övergivna. Rådet är givet – försök få upp ungen ovan marken i något träd och låt den vara. Med största sannolikhet finns föräldrarna i närheten.

Ha en bra Midsommar allesammans!

Sista rycket!

Jo, ejdersträcket är över sedan länge och de flockar man ser på vingarna nu rör sig om ruggningsflockar.

Känns som att sista rycket sker i dessa dagar. Forfarande är det nog en del fågel på gång norröver och med värmen som nu råder kan sannolikt vad som helst angöra våra trakter. Rapporter i obsboken talar om rejäla rörelser på kärrsångare och förmodligen sitter det några fler näktergalar som skall över Östersjön.

Ut i markerna och lägg inte kikaren på sommarhyllan riktigt än!

Ejdersträcket!

En ganska ovanlig syn denna vår tyvärr!
Årets ejdersträck är förmodligen det sämsta som någonsin varit. Bästa dagen i Öresund överstiger knappt 5000 sträckare och det är sannerligen en dyster utveckling.
(Bilden tagen vid Hittarps rev 2011-04-10)

Möte ikväll!

Så var det dags för nya laguppställningen att ha sin upptaktsträff idag!
En till stora delar ny laguppställning men härlig mix. Några offensiva spelare har vi fått in och målvakten, tillika kassören, känns stabil och rutinerad.

Det har varit långt mellan inläggen sista tiden men skall bättra mig och dra några rader oftare. Vi har en del problem med spamkommentarer och vid sista inloggningen jag gjorde låg det minst 150 spamkommentarer. Dessa blåste jag i ett nafs och insåg försent att det även fanns ”riktiga” kommentarer med bland dessa men då var det försent dessvärre. Vet du med dig att du skrivit en kommentar som inte är synlig – vänligen, skriv in den igen!

Gubbahyllan

Det var tydligen livat på Gubbahyllan ute på Kullaberg igår. Många gamla rutinerade skådare som var på plats. Kan tänka mig att det var gott om goa skrönor från 60 och 70-talet.

Ganska kul att se hur fågelskådningen och kanske framförallt utrustningen har utvecklats. Handkikare var inte en självklarhet och definitivt inte tub. Numera hänger det tjusiga handjagare och bärs tubar på mer eller mindre alla skådare. Oftas även en kamera med tillhörande objektiv över ena axeln. Därtill kommer en modern telefon som givetvis är laddad med BMS larmsystem.

Litteraturen har även den tagit ofantliga kliv framåt och tur är väl det så det inte är som för i tiden då fåglarna behövde nedfällas för att i bästa fall få sin artbestämning.

Falkmöte!

Falkmöte kan man säkert få under helgen då vi dels har Brutus åter i markerna och minst 1 pilgrimsfalk i samma område. Denna helg står dock föreningen som värd åt årets upptaktsmöte i Falkprojektet. Henrik Ehrenberg, Affe Petersson, Christer Stridh med flera kommer att träffas i Lantmännens lokaler i Helsingborg. Fågelcentralen i Göteborg medverkar förstås och det kommer även folk från Kristianstad, Malmö, Danmark och Tyskland.

Lite mildare väder är på väg att leta sig in över landet och vi får hoppas att det inte drar med sig för mycket nederbörd och dis bara. Fast några plusgrader tackar man inte nej till direkt:-)

Vintersafari!

Redan när Skånes Ornitologiska Förening drog igång sitt vinterfågelsafari 1994 hade vi ett deltagande lag. Då hamnade vi långt ner på resultatlistan men det har tagit sig efterhand vilket iofs delvis kan förklaras av att de mest hänförda skådarna inte är med längre. Dock dyker nya namn och nya konstellationer upp vilket är roligt. Gårdagens lag som vi tävlade med har nu kört ihop i 5 safarin och de 4 sista har vi plockat med oss förstapriset vilket består av en trädsnidad kungsfiskare.

Vi kom iväg något senare än beräknat vilket förklaras av att undertecknad slog till med en försovning. Glashala vägar mötte oss och det var till att lägga ägg under gaspedalen som försiktighetsåtgärd. Men vi tog oss runt utan några incidenter och det var ett safari i ett strålande väder, faktiskt det bästa vi haft någonsin.

Artlistan hyfsad sett till hur vintersäsongen har sett ut men rent statistiskt väldigt lågt och våra 84 arter är nog det lägsta antalet som vinnarlaget haft. Under dagen sågs det totalt 111 arter i Skåne.

Dagen mycket social med god underhållning av mina medtävlande och artgenomgången utmärkt skött av den nya tävlingsledaren. När alla i vårt lag hittat till rätt bil rullade vi hemåt igen från samlingslokalen och man var ganska tröttkörd vid hemkomst.

Nu börjar vi nedräkningen till föreningens innekväll den 2 februari då Klaus Malling Olsen gästar oss i Studiefrämjandets lokaler i Helsingborg. Har du möjlighet att komma loss denna kväll tycker jag du skall gå och lyssna på Klaus. En av fågelvärldens främsta med sin pedagogik att förklara skillnader mellan arter!

Nyårskrönika 2010, del II

Det blev ett fantastiskt fågelår i nordvästra Skåne. Drygt 270 olika arter noterades och en mängd rariteter bland dem.

Hornugglorna hade det riktigt besvärligt i inledningen av mars. Flera ugglor hittades döda och det fylldes på med rapporter om ugglor in på husknuten. Fåglarna är dock fantastiska och när häckningssäsongen kulminerade hördes ungar på långt fler platser än brukligt. Det var uppenbarligen mycket gott om gnagare och det var troligen räddningen för stammen på några års sikt. En kattuggla med ungar rapporterades från Ramlösa i februari vilket innebär att honan lade äggen i januari. Kanske inget ovanligt en mild vinter men så som denna vinter blev kändes det knepigt.

VÅRSTRÄCKET: Ejdersträcket utmed Öresundskusten tog sig aldrig trots att man efter varje pass trodde att morgondagen skulle bli bättre. Om man någon gång framöver får uppleva en dag med fler än 10 000 sträckare får man nog vara glader. När jag börjde stå vid Hittarp i början av 90-talet hade vi ett antal dagar med mellan 25-30 000 ex. Siffror från Kåseberga pekar på att ejderstammen är reducerad till drygt 60% och detta på bara några år.
Ormvråkarna liksom bivråkarna gled in obemärkt och någon större dagssumma noterades aldrig.

HÖSTSTRÄCKET: Över 2000 taltrastar och fler än 3000 domherrar på Kullen hade varit fantastiskt att uppleva. Nötskrikorna uppträde invasionsartat och flera högre summor inräknades. En dag med 1500 ormvråkar vid Hittarp medan bivråkarna gjorde som under våren, dvs passerade ganska obemärkt. Blåsdagar gav flera bra noteringar på havsfåglar även fast några högre antal för tex alkor uteblev.

RARITETER: Vart skall vi börja? Sällan har väl så många rariteter siktats i vårt område. Första stänkaren var den amerikanska sjöorre som upptäcktes på Valborgsmässoafton vid Sibirien. Maj gav oförglömliga upplevelser av en alpseglare på Kullen och juni var glödhett på Rönnen med såväl amerikansk kricka som tereksnäppa. Augusti gav en större lira för några få på Kullen och året avslutades med en hedpiplärka vid Vikens hamn.

SUBRARITETER: Dessa var många och en hökuggla under vintern vid Torekov var startskottet. Under året sågs, tuvsnäppa (2), dammsnäppa, svartnäbbad islom, vitnäbbad islom, tärnmås,  vitvingad tärna, brunglada, brednäbbad simsnäppa, fjällpipare i rekorduppträdande, svarthuvad mås, flodsångare, klykstjärtad stormsvala, lunnefågel, silkeshäger, ägretthäger, aftonfalk, vassångare, trastsångare, halsbandsflugsnappare och taigasångare.

Vad har jag bommat?

Nyårskrönika 2010, del I

VINTERN: En av de tuffaste vintrarna vi upplevt på många år tog ut sin rätt under slutet av februari och inledningen av mars. Flera personer hörde av sig till massmedia och vittnade om hornugglor inne i stadens trädgårdar. Flera rördrommar såväl i Vegeå som Rönneå bjöd stundtals på finfina uppvisningar men tveksamt om de överlevde och fick uppleva en vår. Det var verkligen bärrikt och stora mängder sidensvans och trastar höll sig kvar där björktrasten var den dominerande men även rekorduppträdande av rödvingetrast och enstaka dubbeltrastar. Den gamla jaktfalken gjorde sin 6:e vinter hos oss och är alltid lika kul att se. Övervintrande svarthätta i Vejbystrand, Mölle och Rydebäck och i utkanten av Torekov sågs en hökuggla tillfälligt. En annan uggla var den pärluggla som hördes i norra delen av vårt område i mitten av februari. Men nog minns vi väl vintern främst för kylan och all snön?!

VÅREN: Vi trodde väl alla att vintern aldrig skulle ta slut och våren kändes oerhört avlägsen då mars påbörjades. Men ett varmluftsinbrott där det noterades drygt 15 grader runt den 20:e mars gjorde att det tog fart och ganska punktligt anlände fiskgjusar, brunhökar, skogssnäppor och sädesärlor. Transträcket gick också ganska punktligt och flera fina antal noterades. Inga praktejdrar utmed Öresundskusten trots god bevakning men en tjusig hanne sågs vid Rammsjöstrand och förmodligen samma fågel något senare vid Grytskären. Våren rullade på och flera fina dagar upplevdes med flera blåhakar på Kullen och göktytor samt ringtrastar vid Björkeröd.

SOMMAREN: Utan större dramatik och gott väder runt Midsommar för att bli sämre när de stora massorna gick på semester. I vanlig ordning dagar med gott om vadare i Skälderviken. Rönnenvar hett runt Midsommar och flera skådare gjorde sig en tur dit. Ringmärkningen vid Sandön respektive Hasslarp fortsatte och gav flera minnesvärda rundor. Våtmarken vid Stureholm gästades av fler fåglar och skådare och blir förmodligen en höjdare framöver om det betas runt vattenspegeln.

HÖSTEN: Några dagar med bra nedfall liksom ett par goa dagar med rejält sträck av tättingar. Vinden friskade i från väster vid ett par tillfälle och gav njutbara dagar på utposterna mot väster. I slutet av november drog kalla nordliga vindar ner över oss och gav en föraning om vad som väntade. Raskt tömdes markerna på fåglar och kanske mest synligt med mer eller mindre total frånvaro av piplärkor utmed kusterna. Så länge bären fanns kvar noterades stora flockar med sidensvans och björktrast. Den förstnämnde med över 1000 ex i Höganäs.

Lunchskådning

Lunchen idag intogs på Hamnkrogen i Helsingborg, för övrigt ett ställe som varmt kan rekommenderas.
Via vårt fönsterbord utmed hamnbassängen hade jag koll på de fåglar som följde förbipasserande människor med vad jag tror, längtan att något ätbart skulle kastas ut i vattnet. Några skrattmåsar, fiskmåsar och gråtrutar skvalpade på vattnet och det var inte mer exotiskt än så.

Jag fick dock syn på en mörkare fågel längre ut som på fladdriga vingar var ner och plockade något från vattnet. Vad i allsin dar är det för något? Fågeln kom närmare och jag kunde identifiera den som en av stadens alla tamduvor. Den fortsatte sitt födosök med att från kajkanten bege sig ut i glidflykt över vattnet och sedan stanna upp och snappa något från vattenytan. Såg rätt besynnerligt ut och ett beteende jag aldrig sett hos en duva. Några gånger såg det ut som att den skulle landa på vattnet. Måsar kan man se födosöka i samma beteende men detta var något helt nytt!