Ruskväder!

Gick och väntade i stort sett hela dagen på att regnet skulle upphöra. Men väntan blev lång så en mindre promenad utmed Öresundskusten fick det bli.

Lågtryck brukar ruska om i fågelmarkerna och tvinga ner de fåglar som är under flytt. Kustlokaler och även inlandslokaler såsom Hasslarp är giftiga att besöka och omsättningen brukar vara påtaglig med stort utbyte.

Åkte sedan under kvällen ut till Sandön. Det var gott om rastande vadare och tärnor och bl a kunde inte mindre än 9 svarttärnor ses. Har aldrig under hösten sett så många så det var nytt personligt rekord. Även gott om fisktärnor och den lite sällsyntare, i våra trakter, silvertärnan fanns också på plats med minst 5 ungfåglar. Förmodligen fanns det fler silvertärnor men vädret gjorde det tufft att rikta tubkikaren mot vinden då regnet formligen kom från sidan och omgående gjorde frontlinsen på tuben svår att se igenom.

Vädret under veckan verkar bjuda på variation med ömsom regnskurar och däremellan sol. Höstflytten är igång vilket inte minst ringmärkarnas i Hasslarp rapporter vittnar om. Det gäller att ta tillvara varje chans att komma ut om eftermiddagarna. Snart är det inte ljust om dagarna så länge så passa på!

Kullen by the sea!

För snart 15 år sedan hade jag förmånen att åka båt runt Kullaberg. Inventering pågick och Mats Peterz erbjöd mig att åka med. Minns att jag tyckte det var oerhört häftigt att se Kullaberg från sjösidan och det gav hela berget ett nytt perspektiv.

Under sommaren har vi pratat om att åka med Möllebåten som utgår från Mölle hamn. Turen går sedan ner mot Nimis och tillbaks igen. Idag var vädret som gjort för en båttur och vi gjorde slag i saken och gav oss iväg. Det är rejält charterstuk över uppläget men det var lika kul nu som tidigare.

Inte så mycket fågel men korp och tornfalk sågs över berget och 2 kentska tärnor rundade berget och fortsatte mot Danmark.

Har du funderat på att åka kan jag varmt rekommendera att göra det. Förutom en vacker vy är guiden klart värd att lyssna på. Mycket historik och kultur kring Mölle, grottorna och Vilks skapelser.

Inför!

Träff ikväll på naturum Kullaberg inför vår gemensamma dag på berget. Varje naturum skall ha ett programråd med verksamma föreningar i området och verksamma på Kullaberg får vi väl säga att vi är utan överdrift.

Ornitologer, Naturskyddsföreningen, Friluftsfrämjandet, geologiföreningen, Hembygdsförening och orienterare var alltså samlade och vi gick igenom vad som skall ske. Vårt upplägg är snarlikt förra årets då vi positionerade oss strategiskt ute på trädäcket på västra sidan av naturum. Härifrån har man en fin utblick över havet och trädgården nedanför. Bara hoppas på gott väder också!

Lite information kring Kullaberg också så som:
- klotter i flera grottor
- nedskräpningen har ökat och ffa utmed vägen
- drygt 50 000 personer har besökt naturum sedan årets början
- den permanenta utställningen som skulle varit på plats under hösten är fördröjd på grund av överklagan av den offentliga upphandling som gjorts. Oklart när utställningen kan vara på plats. Utställningen skall vara hållbar under 15 år.

Tycker det är sanslöst trist med klotter i grottorna. Vad är det för jädrans typer som släpar med sig målarfärg eller sprayflaskor ut i naturen? Det senaste klottret upptäcktes i förra veckan men något har fått förövarna att fly då det i grottan fanns kvar sovsäckar och målarburkar.

Upptäcker du klotter eller annat som inte hör hemma på Kullaberg så kontakta personalen på naturum. Fast ja, ser du en fågel som inte hör hemma på Kullaberg får du förstås mer än gärna skriva några rader i vår obsbok också!

Läge för vadarnedfall?

Lågtryck med vind och nederbörd från väster mitt under bästa sträcktid för vadarna!

Skulle tro att det rastar en hel del vadare i Skälderviken imorgon - ut och spana!

Fläktremsbena!

Ett nöje är att slå sig ner på lämpligt ställe där det kutar omkring grönbenor och födosöker. De är ganska ihärdiga i sin iver att finna föda och far omkring med små utfall emellanåt.

På en plats med lite fler grönbenor som söker föda märker man ganska snart att de mutat in sina egna revir där just de söker föda. Kommer en annan grönbena för nära uppstår det omgående gruff.

Igår kväll när jag satt ute i Hasslarp och njöt av den goa kvällen tyckte jag mig höra en fläktrem som tjöt men det var faktiskt grönbenorna som lät. Kan inte påminna mig att jag hört lätet innan men jädrans var det var likt en fläktrem som envisades en kulen morgon!

Varm sommar = blåsig höst?

En varm och go sommar brukar som regel följas av en rejält blåsig höst. Ju varmare vattnet i havet är dessto mer blåst som följd. Myt eller riktigt? Om jag drar mig till minnes varma sommar månader så har det stämt ganska bra.
Havsfågelskådarna kommer säkert ihåg hösten 1997 som var brutal med mängder av inblåsta havsfåglar och där vinden nåde kullingstyrka var och varannan dag. Den sommaren var rejält varm och go även under hela augusti och värmen förlorade greppet första veckan i september då första stormen drog in. Sedan fortsatte det under resten av september och även en bra bit in i oktober.

I år har det varit en riktigt varm juli där flera dagar har inneburit en termometer runt 30 grader och även över. Vattnet låg runt 24 grader när jag tog mitt sista dopp i Öresund och ett varmt hav borde väl borga för en blåsig höst?

Vi får se vad som händer längre fram men som prognoserna visar idag skall första lilla blåsten ske till helgen då ostadigare väder skall dra in. Lite väl tidigt för bra med havsfågel men man vet aldrig. Dock, är tidpunkten utmärkt för ett fint sträck av vadare.

I övrigt får konstateras av 4 veckor går ruggigt fort!

Mrs Tyson!

Några timmar på stranden idag och förstås nyfiken på hur gräsandshonan som av oss fått namnet Mrs Tyson hade klarat av sitt föräldraskap. Glädjande fanns det fortfarande 4 ungar i livet och de har växt till till sig på dessa få dagar som passerat sedan vi såg dem sist.

Från strandstolen noterades också ett pågående sträck av skrattmås. Toppen för sträcket av skrattmås brukar infalla mot slutet av juli och intressant är att en sträcktopp under dagen kan infalla under vilka timmar som helst. Visst, morgonsträck är alltid morgonsträck men flera gånger har jag sett hyfsat intensivt sträck även middagstid liksom såväl eftermiddag som kväll.

Det lilla trollet!

Havsfågelskådarna har 2 olika troll. Det stora trollet är större liran och det lilla trollet är stormsvalan. Båda arterna är hett eftertraktade av dem som bänkar sig utmed Västkusten när det blåser på. Själv har jag aldrig sett en större lira i Svenskt farvatten medan jag haft turen att se 3 stormsvalor.

Ringmärkare uppe i Bohuslän började under slutet av 80-talet bedriva ringmärkning just efter stormsvala. Eftersom arten är mest aktiv om nätterna sker fångsten under dygnets mörka timmar. 1988 fångades den första stormsvalan på Härmanö huvud. Sedan dess har flera fåglar fångats och fler har bedrivit märkning. Henrik Ehrenberg med vapendragaren Ulf Ståhle har kört fångst efter kentska tärnor i Skälderviken en tid och fick en stormsvala i näten tidigare och nu var det dags igen. Natten till i söndags fastnade ett litet troll i nätet.

Som den glada amatör man är dyker förstås lite frågetecken upp - och kanske den största och första: vart tusan kommer dessa fåglar ifrån? Är det fåglar som häckar utanför Norge som är ute på födosök? Det är känt att föräldrafåglarna lämnar ungarna under flera dygn och är ute och samlar föda och att de då, trots sin ringa storlek, avverkar långa sträckor. Men kan en fågel som häckar på en ö utanför Norges västkust ta sig hela vägen ner igenom Kattegatt och in i Skälderviken och sedan hela vägen upp igen till sina ungar? På något sett låter det långsökt men förmodligen fullt möjligt. Då dyker ju frågan upp om varför vi inte ser fler stormsvalor under sommaren. Eller sitter det lilla trollet och tryker någonstans under dagtid? Å andra sidan hur fanken hinner den då med att avverka så långa sträckor om all förflyttning sker under natten? Flera av de fåglar som fångats har haft en ruvfläck vilket indikerar att det rör sig om fåglar som häckar. Annars är ju en tanke att det rör sig om fåglar som inte häckar under säsongen och att de därav är ute och letar efter bra biotoper att livnära sig på.

Ett återfynd av någon av fåglarna från Skälderviken vore synnerligen spännande och skulle kanske räta ut en del frågetecken som i alla fall jag bär på!

Stridbar gräsand!

För några dagar sedan var vi nere på stranden. Ganska omgående fick vi syn på en gräsandshona med 6 nyligen födda ungar. De kan inte varit mer än dygnet gamla och vi hade nöje att studera dem på nära håll. Gråtrutarna visade också intresse för dem men jag kände mig ändå ganska lugn då de tiotalet gråtrutar som fanns på plats var fjorårs ungar. Men skulle en adult fågel dra förbi skulle förmodligen läget ändras radikalt.

Någon timme senare satt jag slumrande i solstolen när lugnet snabbt ändrade tonläge. En trut skrek våldsamt och jag for upp. En gammal gråtrut försökte lyfta med en av ungarna och honan flaxade efter. Det blev en rejäl batalj mellan truten och anden och det var truten som fick ge sig. Honan lockade ivrigt på ungen som låg en meter sidan om matchringen. Ungen såg lite tilltygad ut och tusan vore väl annars då den den kort stund innan hade suttit i gapet på truten. Ungen tog sig i alla fall för egen maskin till honan och sina syskon.

Idag blev det ett nytt pass på stranden och nu var det bara fyra ungar kvar. 1/3 av syskonskaran var alltså borta. Denna kullen följer således statistiken som om jag inte minns fel säger att 75% av alla ungar stryker med första levnadsåret.

Men medaljen till honan som med livet som insats gav sig in i en batalj med gråtruten och dessutom gick segrande ur striden. Hon har av oss fått namnet, Mrs Tyson…

Vardagshjältar!

Antalet häckande fåglar på Sandön är inte så många och dessto viktigare då att de har framgång i sin produktion. Vid ett besök för några dagar sedan satt en skylt uppsatt som förkunnade att det var strandskatans område och att här fanns boet och man skulle hålla avstånd och visa hänsyn. Vid mitt besök kom jag i samspråk med en mycket naturintresserad boende. Vi kom att tala om den uppsatta skylten och den boende hade hållt ett öga på besökarna som kommer för att bada och de som kom för nära strandskatans bo hade han vänligt bett att flytta sig till annan plats. Samtliga mer eller mindre hade hörsammat vädjan förutom en medelålders herre som till och med hade beklagat sig över att fåglarna var irriterade. Tacka tusan för att de var irriterade och gjorde sitt bästa för att vara till så stort besvär som möjligt.

Men åter till vardagshjältarna. Den eller dem som satt upp skylten gör en kanoninsats och likaså den boende som ägnade tid åt att hjälpa strandskatan att freda sitt område. Ju fler som engagerar sig i dylika insatser gör att sannolikheten för framgång ökar. Tycker det är ett mycket hedersamt initiativ att tex sätta upp en skylt och uppmärksamma folk att här finns strandskatan. Utan skylt hade kanske utgången varit en annan. Ikväll såg jag en strandskateunge som sprang där boet var beläget. Sannolikt alltså att häckningen lyckades.

Tack ni som bryr er och tar egna initiativ till insatser!